pilgrimsvandringar

Nina Granbom: Med trasiga fötter mot ett helt hjärta
Den här boken är en bra förberedelse om man själv tänker pilgrimsvandra. I dagboksform skriver Nina om sin vandring, om de problem som uppstår och om känslan.

Baksidetext:
Under vandringen möter hon sina rädslor och är till en början fokuserad på sin egen person och sin fysiska smärta – i en ansträngning försöker hon staka ut mål och se vägen framför sig. Genom en rad färgstarka och meningsfulla sammanträffanden börjar hon lyssna på sitt hjärtas längtan, går från klarhet till klarhet och upplever en euforisk känsla av lugnt sammanhang – Vägen har börjat följa henne.

Paulo Coelho: Pilgrimsresan
Pilgrimsresan har jag läst en gång tidigare och då tyckte jag väldigt mycket om den.
När jag nu läste den igen tyckte jag inte alls att den var lika tilltalande. Jag läste inte ens ut den. Den här gången kändes det mystiska bara störande och lite fånigt, men förra gången tyckte jag inte alls att det var så.

Jag borde inte ha läst om den!

Agneta Sjödin: En kvinnas resa.
Jag måste erkänna att jag hade en hel bunt fördomar mot hennes bokskrivande. Inspirerad av Tanketrollets pilgrimsläsning kände jag ändå att jag borde ta med den. Och jag blev positivt överraskad! En fin bok om en kvinnas sökande efter sig själv.

Baksidetext:
Maria är en sökare. Hon döljer sin dåliga självkänsla och sin oro bakom en glad fasad och förtränger upplevelser som hon inte orkar konfrontera. Ständigt söker hon bekräftelse och lockas av förälskelse och passion, men hon finner aldrig lyckan. Vad ska hon göra för att bryta det destruktiva mönstret? Hur ska hon leva för att bli lycklig?

Sonat till Miriam

Äntligen var det min tur att få läsa Sonat till Miriam av Linda Olsson. Jag har stått i bibliotekets kö hur länge som helst. Men den som väntar på något gott...

En finstämd bok med en gripande historia. Fast lite otydlig i ramarna, kan jag tycka. Eller så var det bara jag som var ouppmärksam.

En mycket bra bok, men den når inte riktigt upp till "Nu vill jag sjunga dig milda sånger".

Dödgrävarens dotter

Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates, en mastig bok innehållande en mustig berättelse som man kom in i med en gång. Jag gillar Oates språk och boken var bra, men just nu är jag inte så förtjust i realistiska amerikanska livsödesromaner. Sträckläste boken mest för att få den ur världen.

Om jag skulle ge den ett betyg skulle det bli 3 av 5. Godkänd, alltså.

Norwegian wood

Jag fortsättter att läsa Haruki Murakami. På tur stod Norwegian wood, en bok om en yngling i Tokyo. Boken var som en fransk film, det hände inte så mycket i det yttre, men vi får följa Torus inre resa mot vuxenlivet.

En underbart bra bok!