torsdag 20 november 2008

Hjärtat får inga rynkor

Många skratt.
Mycket ingenkänning.
Och en del lite småtrista stycken.
Hjärtat får inga rynkor av Mark Levenggod var sammantaget trevlig och uppiggande läsning en gråmulen novemberdag.


Ljudboken, där han läser själv, hade nog varit en riktig höjdare.

onsdag 19 november 2008

Sonjas godhet

Jag har någon slags hatkärlek till Owe Wikströms böcker. Jag tycker att delar av det han skriver är helt underbart, men i bland trasslar han in sig i trista resonemang. Så jag läste Sonjas godhet på det sätt som han skrev om i Långsamhetens lov: att det är helt okej att läsa lite här och där och kanske till och med hoppa över vissa stycken.

En tänkvärd bok.


En man med litet ansikte

När jag i terapisyfte började läsa kriminalromaner var Helen Tursten en av de författare som jag fastnade för. En kvinnlig kriminalare med ett liv utanför polisen, som brottas med en vardag som man känner igen. Samtidigt som fallen hon jobbar med är lagom spännande.

En man med litet ansikte var en typiskt Tursten-bok, tycker jag. Underhållande och lagom läsning när man är lite trött i huvudet.



Vila på gröna ängar

Näääeeeee!!! Så får det väl inte sluta! Sista boken i trilogin om livet på den norska gården Neshov slutade så tvärt att jag nästan ångrar att jag läste böckerna överhuvudtaget. Fast det kanske beror på att jag såg dottern Torunn som huvudperson, när det egentligen var själva gården som var i centrum.

Vila på gröna ängar av Anne B. Ragde var lika underhållande som de andra böckerna, men slutet förtog alltså helhetsintrycket.

Så här tyckte jag om den första boken i serien: Berlinerpopplarna . Den andra heter Eremitkräftorna, men den har jag inte nämnt här.



måndag 10 november 2008

Brida

I fredags läste jag Paulo Coehlos senaste bok Brida. En bok om en kvinnas vandring in i magins värld.
Boken var underhållande men inte en av hans bästa böcker.

tisdag 4 november 2008

Berättelsen om Pi

Vilken fantastisk historia! Trots att man vet att allt kommer att gå bra är det andlöst spännande.

Berättelsen om Pi av Yann Martel berörde mej djupt och fick mej att fundera på livet och döden, om religionen och människan och om lusten att leva.
En varm bok som gjorde mej glad.