Näääeeeee!!! Så får det väl inte sluta! Sista boken i trilogin om livet på den norska gården Neshov slutade så tvärt att jag nästan ångrar att jag läste böckerna överhuvudtaget. Fast det kanske beror på att jag såg dottern Torunn som huvudperson, när det egentligen var själva gården som var i centrum.
Vila på gröna ängar av Anne B. Ragde var lika underhållande som de andra böckerna, men slutet förtog alltså helhetsintrycket.
Så här tyckte jag om den första boken i serien:
Berlinerpopplarna . Den andra heter Eremitkräftorna, men den har jag inte nämnt här.
1 kommentar:
Ja visst kan bokens slut verkligen förta helhetsintrycket.. men jag är lite sugen att läsa böckerna ändå.
/Liv
Skicka en kommentar