Sonjas godhet

Jag har någon slags hatkärlek till Owe Wikströms böcker. Jag tycker att delar av det han skriver är helt underbart, men i bland trasslar han in sig i trista resonemang. Så jag läste Sonjas godhet på det sätt som han skrev om i Långsamhetens lov: att det är helt okej att läsa lite här och där och kanske till och med hoppa över vissa stycken.

En tänkvärd bok.